Relationer och kärlek.

Det här är en äldre reflektion från min skrivbok. Jag delar några sådana nu innan vi når dagens tankar, som ett sätt att följa min egen resa.

Idag när jag väntade på att min gröt skulle bli färdig så slog det mig att när vi blir förälskade i en person så är det vissa attribut i personligheten som vi lär oss att älska.

I takt med att ett förhållande utvecklas så börjar vi att antingen ändra på oss för den vi älskar eller så blir vi ombedda att ändra på vissa saker. Är det verkligen så klokt?

Om vi börjar förändra oss för någon annans skull och inte för vår egen, ruckar vi då inte på det som fick en att bli förälskad första gången?

I min strävan att hitta min egen röst och att inse vad som faktiskt är viktigt för mig, vilket jag har gjort. Jag vet vem jag är, vad jag vill och vad jag värdesätter. Med det sagt så vill jag knappast börja ändra på sådant jag upptäckt om mig själv som jag gillar.

Självklart kan vi tänka om vid vissa vardagliga och triviala saker men det får ju aldrig inkräkta på vår personlighet.

Vid ett sådant scenario börjar ett förhållande byggas på lögner och illusioner, vilket kommer leda till att förhållandet slutligen kollapsar.

Detsamma gäller vid vänskapliga relationer. Under en lång tid var jag besviken på att en av mina närmsta barndomsvänner öppet kunde sitta och skämta om mig och min depression när jag inlagd på sluten psykiatrisk vård.

Det är länge sedan jag låg inne senast, men jag uppskattade inte där och då att denne satt och skämtade om mina beslut och tankar.

Till saken hör att denne person aldrig skulle göra det i nyktert tillstånd. Men det spelade ingen roll. Det sårade mig och det tog lång tid att lägga det bakom mig.

Jag insåg ganska snabbt att jag inte behöver en sådan person i mitt liv. Det är ingen mening att älta sådant jag ändå inte kan påverka.

Ju äldre jag blivit och med min mentala resa mot att leva det liv jag lever har jag insett att jag inte tänker bli olycklig eller en slav under andras tankar och åsikter.

Jag har genom åren blivit tipsad av olika så kallade ”självhjälpsböcker” som jag kunna plocka ur viktiga läxor och lärdomar av. Det har gett mig en samlad visdom och ändrat mitt tankesätt en hel del.

De människor jag älskar bryr jag mig verkligen om och värnar om. Jag försöker att ringa och träffa dem så ofta det går och i den utsträckning jag orkar ha kontakt med människor.

Jag är inte intresserad av att ha en stor umgänges- eller vänskapskrets. För mig är min lilla grupp människor mer än lagom och jag är lyckligt lottad att ha dessa relationer.

För mig är djupa och ärliga relationer det absolut viktigaste.

Mitt tidigare leverne och mitt mörker jag burit med mig genom livet har gjort det svårt för mig att älska och att släppa in människor för tätt inpå livet. Men det är något jag jobbar på och försöker att bli bättre på.

Livet blir bättre med kärlek och människor intill sig. Vad kan vi känna eller vara utan kärlek?

Kärlek till sig själv och till andra människor är en central del av ett gott liv.

Så till dig som läser detta;

Älska mer! Både dig själv och andra.

– Cassian Lux